När man VILL lära

Kanske har du kommit dit att du vet hur du ska lära dig på bästa sätt. Jag vet till exempel att jag lär mig bäst när jag har ett behov av en viss kunskap – när jag måste veta för att klara ett uppdrag; när jag måste veta för att att jag känner mig väldigt intresserad. Jag vet följaktligen att jag inte är så bra på att lära om jag inte behöver kunskapen just nu; om jag är ointresserad.

Åsa Anevik är långt ifrån ensam om detta. Engagemang och intresse är en mycket stor drivkraft hos de flesta. Oengagemang och ointresse är på samma vis faktorer i lärsituationer, som ökar risken för att du somnar, börjar prata med någon, rita eller i värsta fall störa och förstöra.

När fritidshemmen har barngrupper i den storlek som tillåter dem att utföra sitt uppdrag, finns stora förutsättningar för lärande där. ÄVEN när ämnet är ointressant. Lärprocesser där man arbetar med förmågor och inte med ämnen, passar bra på fritidshemmet. Man fokuserar på förmågor och utvecklas på olika plan.

Linn gillar inte matte. Faktiskt hatar hon matte. Men det är kul att leka affär. Och även om hon aldrig hade kommit på det själv, har hennes kompis Tea kommit på att de kan arbeta med kontokort istället för kontanter. Så när farfar kommer och hämtar Linn, står hon just och räknar ut hur mycket kunden har kvar på kontot och om det räcker till ett par liter mjölk.

När vi riggar affären på fritidshemmet tänker vi att barnen kan skapa och vara kreativa i utformningen av sina lekar. Att de kommer att få träna sig i samarbete; att ge och att ta. De kommer att pröva olika roller som ger en bra övning i att jämföra och sätta sig in i andras situation. Det blir fler tillfällen i en sådan här lek att reflektera – man analyserar, tolkar och värderar. I affären kommer barnen att träna ansvar på olika plan – att ta ansvar för sin del av leken. Att vara rädd om material och se till att det blir ordning till nästa lekgrupp. Affären kommer att ha kunder som ställer krav, kunder som är storkonsumenter och i värsta fall rånare,  och med dem kommer den kommunikativa förmågan ständigt att tränas – det kommer diskuteras; begrepp som inte hör till den direkta vardagen, kommer att användas. Kanske måste man också fundera på hur man beter sig om man behöver tillkalla polis…

På fritidshemmen tar vi sällan fram räkneuppgifter och uppmuntrar barnen att öva. Men de lär sig matte när de bakar, konstruerar och delar pizza. Vi plockar inte så ofta fram Ärtan, pärtan-boken och visar på hur bra det är att träna svenska. Men de lär sig att samtala, argumentera, förklara och lyssna, när de ska göra teater ihop. På samma vis lär sig barnen teknik, biologi, samhällskunskap och religion – genom att vi riggar möjligheten att halka in på de spåren. Och genom att de känner att de behöver kunskapen, just nu! Att de blir intresserade, på riktigt!

Förmågor är något som ”är i ropet”. Men det ”festliga” är att vi som utbildat oss för arbete i fritidshem, har med oss det från årtionden sedan. Intresset för fritidspedagogiken är ju inte så stort. Så folk vet ju inte riktigt vad som händer på fritidshemmet under ledning av fritidspedagoger. Det är väl mest barnpassning, antagligen. Så verkar de tänka. De som sätter ramarna. De som bestämmer att det ska vara så många barn i gruppen att fritidspedagogerna inte kommer att kunna utföra sitt uppdrag fullt ut.

Men nu har vi  i vår digitala tidsålder kommit till ett skede där jag tror att det kommer att bli en allt större kunskapsklyfta mellan fritidshemsbarn och hemmabarn, mellan barn som vistas i stora barngrupper och barn i små. Jag ska förklara hur jag tänker. Om vi börjar med skillnaden mellan fritidshemsbarn och hemmabarn. Vad gör barnen när de går hem? Väldigt hög procent spelar spel på digitala verktyg: Många stylar modeller och många spelar hockey. Några bygger, andra kollar på filmer. Rätt så ofta en ganska lång stund – för tiden flyger när man spelar! Vad gör barnet som gått till fritids? Det tränar ofta olika förmågor i många olika (med avsikt riggade) situationer. Ibland är det i skogen, ibland i slöjdsalen, ibland på programmeringskurs, ibland i idrottshallen… Och skillnaden mellan barn i stora och små grupper då? Ja, pedagogerna i en stor barngrupp kan vara väl så duktiga. Men när arbetet går ut på att organisation för att få plats, få transporten till matsalen att fungera och att pricka av listorna – då blir utrymmet till en pedagogisk verksamhet definitivt mindre. Och när (den ofta snålt tilltagna) planeringstiden ska mestadels handla om (återigen) organisatoriska frågor för att klara det stora trycket av barn, då blir det inte mycket tid över till planering av en verksamhet där barnen tränar förmågor och ”råkar” lära sig matte och argumentation som ”av en ren händelse”.

Annonser

Barnpassning?

Från dag ett lär vi oss. Små barn med stor lust och nyfikenhet, ofta i kombination med stark envishet. Vi vuxna lär oss av mest på grund av ett intresse. Det vi själva valt – en utbildning eller kanske ett konststycke eller ett måste, som att sy, renovera eller förstå franska. Elever lär rätt ofta av tvång. Det är bara att erkänna att inte alla fjortonåringar har något eget intresse i samhällsekonomi; många nioåringar struntar i vad länen heter och var de ligger och en och annan tolvåring känner dåligt med inspiration för diskussionerna kring matematiska begrepp.

Men vi lär oss nytt varje dag, hur som helst! Och som pedagoger i grundskolan är vi ansvariga för att locka eleverna till inlärning, göra dem törstiga på kunskap och utveckling!

När man talar om lärprocesser menar man oftast ett görande runt en inlärningssituation. Det vi gör kan t ex vara Att lyssna – vi lyssnar på lärarens presentation eller förklaring. Men lärprocesser kan vara mer eller mindre effektiva. Ni har säker hört följande citat (Konfucius):

Jag hör – jag glömmer,
Jag ser – jag minns,
Jag gör – jag förstår

Detta citat är förstås inte en absolut sanning – men det ligger en hel del i det! Ett annat effektivt sätt att lära är genom upplevelser. Sinnliga upplevelser är ett oerhört starkt medel för inlärning, förståelse och för att minnas.

Jag vet ett gäng som arbetar mycket med lärprocesser – upplevelsebaserat och ofta med estetiska lärprocesser: Pedagogerna i fritidshemmet. Något som ligger fritidspedagogen varmt om hjärtat – samt är ett av de absolut främsta målen i läroplanen som styr verksamheten – är att barnen lär och utvecklar de sociala förmågorna: Barn som förstår hur de skapar goda relationer; rättar till situationer som gått fel; har inlevelseförmåga och kan vara med och bestämma men också vika sig för andras önskemål eller beslut. Inlärning av ovanstående förmågor ligger till grund för en majoritet av all planerad och spontan verksamhet på fritidshemmet. Det kan se ut så här:

Vi planerar gruppsammansättningen på utflykten utifrån att vi ser att barnen behöver utveckla kontakter med andra barn. En av pedagogerna spelar alltid med barnen på fotbollsplanen, eller finns i alla fall alldeles intill, för att vi ska coacha barnen i deras egen konflikthantering, när vi ser att det är där konflikter ofta uppstår. Gemensamt skapande på stort spännpapper planeras för att barnen ska träna sig att samsas runt en given uppgift. De här tre barnen får prova att på egen hand baka – det är för att känna gemenskap och glädje att åstadkomma något tillsammans, just dessa fritidshemskompisar emellan, där någon ibland väljs bort och inte får vara2015-09-17 14.02.54 med. Fritidspedagogen arbetar ständigt för lärande av sociala färdigheter genom helt andra aktiviteter. (Övriga lärprocesser som är igång under fotbollsmatchen, skapandet och bakningen, hinner vi inte ta idag!)

Därför är det ibland svårt för ett otränat öga (ett politikeröga, ett föräldraöga och ibland till och med en kollegas eller chefs öga (!!)) att se alla lärprocesser som är igång på fritids, under professionell ledning. Ja, jo – fritidspedagogerna pysslar och spelar fotboll; står på gården och grillar korv – passar barn helt enkelt. Tror de.

Jag har glädjen att meddela att arbetet med lärprocesser och allra helst estetiska sådana; passar väldigt bra också under skoldagen. Ställ en känsloupplevelse i form av upprymdhet, glädje, sorg eller kanske vrede, mot en klassrumssituation med traditionell ”genomgång”. Du vet vilket du kommer minnas. Och det går att undervisa även med upplevelser! Drama i historieundervisningen; samtidskonst i samhällskunskapen; göra, känna och ta för att förstå matematiken; sjunga på engelskan… Kanske har vi också ett par barn i klassrummet som inte klarar lära enligt folkskolans gamla metoder.


 

 

beskuren2

Saknas det något i TB5?

The Big Five – så kallar vi (efter Svanelids idé) de förmågor som sägs vara de viktigaste i läroplanen. Jag gillar idén att arbeta med utgångspunkt i förmågor. Den sortens tänk tycker jag passar i ett fritidspedagogiskt perspektiv. När jag fördjupade mig något i TB5 upptäckte jag snart att det fanns förmågor som fattades. Årsta skolan lade, i sitt arbete med TB5, till en del – värdegrundande förmågor. Det var ett bra initiativ, tycker jag. Men på senare tid har jag tänkt att jag själv inte skulle beskriva förmågorna på samma vis. Så gick jag på kurs om förmågor – Margareta Schröder – och fann ungefär samma tänk som jag själv haft.

Här formulerade man förmågorna enligt följande:

Ansvar

Kommunikation

Reflektion

Samarbete

Kreativitet

Dessa förmågor fyller de hål som The Big Five lämnat, anser jag. Fundera lite! Kan du hålla med? Jag håller samarbete, ansvar och kreativitet högt i värde! Jag hör till dem som tror att förmåga till samarbete är grundläggande. Att utan den kommer man till korta. Och utan kreativitet kommer man heller inte långt. När det gäller ansvar, är det en viktig del i både värdegrund och personlig utveckling.

Jag ser att TB5 just nu ”äger” i utbildningsvärlden. Så att blogga så här kanske är att sticka ut hakan. Äsch, det har jag gjort förr. 😜

_____________________________________________________________________

 

Nya ord – samma innehåll?

Entreprenöriellt lärande – Hur ska man tänka runt det på fritids? Det står i läroplanen och vi ska jobba med det.

Förmågor – Ett begrepp som nu används av alla och verkar så bra att vara insatt i. Men vad menas? Hur jobbar man med det på fritid?

Ovan nämner jag två ord som kommit i ropet – det finns fler, helt klart! Det fantastiska med dessa ord som börjat användas så frekvent, är att det inte var förrän skolan textnappade åt sig dem, som de blev moderna. Företeelsen – förstås – fanns ju innan. Men i skolan arbetade man inte alltid så entreprenöriellt – det var alltså dags att väcka upp skolan. Och lärarna gick på kurs i entreprenöriellt lärande. Och fritidspersonalen gjorde det inte (för ni jobbar ju på fritids och det här är för lärarna – en skolsak).

Så det tog ju ett tag innan man fattade vad det var… Det där entreprenöriella. Och de där förmågorna. Som lärarna satt och diskuterade på möten medan vi var med barnen.

Sen fattade jag! Det var ju bara det att skolan behövde komma ikapp fritids lite. Vi har ju jobbat entreprenöriellt så länge (utan att för den skull kalla det för det). Och förmågor har vi ju alltid tränat istället för ämnen, på fritids. Det var en befriande insikt!

När vi nu stöttar barnen att själva ta tag i sina önskemål och driva egna projekt; när vi arbetar för att öka tilltron till barnens egen förmåga och kreativitet – då kan vi numera stolt säga att vi ju som vanligt arbetar med det entreprenöriella lärandet, på fritids. Och när vi tränar framträdanden; muntlig konfliktlösning; problemlösning och när vi hjälps åt att klura på olika valmöjligheter – ja, då kan vi säga att vi tränar kommunikativ förmåga; analysförmåga; metakognitiv förmåga och alla de andra superduper populära uttrycken. Så som vi ju alltid arbetat på fritids.

Ja, fritids ligger i framkant när det gäller att arbeta elevorienterat. Så har det ju alltid varit 😉

Här utvecklas barnen intellektuellt och praktiskt helt outstanding!!

Den verksamhet som Skolverket och Skollagen föreskriver ska bedrivas på fritidshemmet är helt outstanding för ett barn! Förutom att barnen får leka – med pedagogisk personal som kan stötta om det är svårt på olika vis, kommer barnen att utvecklas intellektuellt och praktiskt.

Pedagogerna kommer i vardagens samtal använda ett språk som både utmanar och förklarar. De kommer att bredda barnets allmänbildning genom berättelser, böcker och diskussion. I konflikter som uppstår mellan barnen, kommer pedagogerna att stötta och uppmuntra barnens egen förmåga till att ta ansvar för en lösning, och visa på modeller som kan användas. Aktiviteter som vidgar vyerna kommer att planeras. Val som väcker nyfikenhet på ett fördjupat lärande, kommer att erbjudas. Det kommer rimmas och räknas; tränas turtagning och respekt. Rörelse och hälsa kommer att gå som en röd tråd i verksamheten varje dag, och barnen kommer att rustas för att möta en digitaliserad och komplex värld. Pedagogerna kommer att aktivt arbeta för miljömedvetenhet; för demokratisk förståelse; för glädje och gemenskap; för förmågan till eget initiativ och handlingskraft för tiden som kommer, när man slutat på fritidshemmet.

Du kommer inte vilja välja bort fritids för ditt barn, även om du skulle kunna pussla ihop det med mor- och farföräldrar, barnvakt och arbete hemifrån.

Så kommer det se ut på fritidshemmen! När de väl fått de resurser – lokaler, personal och barngruppsstorlekar som är anpassade efter just den sortens verksamhet – som det är tänkt. Några fritidshem har det så. Men många har det inte alls så. Och ändå sägs det att man ska satsa på barnen…

 

Vad betyder entreprenörskap när man är 7?

Det går mode i vissa ord. Det kan förvisso vara bra. Det kan få en att vakna upp för något som man glömt; något som är dags att damma av. Det kan också göra att man granskar sin praktik (som i det här fallet jag strax kommer till) och finner att man faktiskt arbetar rätt. Men under ”fel” beteckning eller (vojne,vojne) utan beteckning alls 😉

För ett antal år sedan kom orden entreprenöriellt lärande in i skolans värld. Jag råkade höra det när jag gick förbi lärarlagets möte. Jag råkade se att någon fick åka på kurs om det. ”Äsch, det gäller nog inte fritids”, tänkte jag. Jag tänkte att det kanske var att göra studiebesök på företag och ha kontakter med arbetslivet. I skolan.

Varför fritidshemmet inte engagerades i frågan, har jag inget svar på. Det är ju inte första gången precis… Skolan startar arbetet med förmågorna; med Mattelyftet och andra viktiga delar. Fritids, med sin fantastiska möjlighet att fånga barns nyväckta intresse, glöms ofta bort…

Men, vi är ju några som engagerar oss utanför arbetstid i stället… Och när jag forskade kring vad entreprenörskap i barnens utbildning, kan vara, insåg jag:

Fritidshemmen arbetar ofta intensivt med det entreprenöriella lärandet: Pedagogiken man använder syftar till att barnen ska ta egna initiativ; testa själva; vara nyfikna; få ett självförtroende genom att själva och tillsammans med andra lösa problem.

När man är sju år kan ett entreprenöriellt förhållningssätt vara att man drar igång en teater med sina kompisar. Eller klurar ut hur man ska lösa campingleken när man inte har vare sig tält eller sovsäckar. Och fritidshemmets pedagogik ska vara sådant att det inte löser barnens alla små problem, utan ger utrymme för kreativitet, initiativ och prövande!! Ofta är arbetssättet, i jämförelse med skolans i samma åldrar, betydligt mer entreprenöriellt på fritids.

Fast vi har nog inte riktigt kallat det för entreprenöriellt. Vi gick ju inte kursen. Vi läste om den pedagogiken redan på högskolan. Och då var just det ordet inte modernt än. Men pedagogiken var det. Fritids ligger väldigt ofta i framkant när det gäller modern pedagogik!! Läs gärna på  forskning.se om fritidspedagogik!

Just nu har du chansen!

20 timmar i utvecklande och kreativ miljö, varje vecka!!

Föreställ dig att du från och med nu kommer att tillbringa i genomsnitt 20 timmar i veckan på en bestämd plats/i en bestämd aktivitet. Det blir ungefär 80 timmar i månaden. Och på ett helt år kommer du ägna 880 timmar på denna plats/aktivitet, om man räknar bort en semestermånad.

Vad skulle du välja? Man kan tänka sig att någon väljer att fortbilda sig – fördjupa kunskaperna inom ett område man är intresserad av. 880 timmar fortbildning är inte fy skam! Eller någon form av självförverkligande: Skapande; friluftsliv eller sport, kanske?! Vila, om man har det stressigt för övrigt, skulle också kunna sitta fint. Allra bäst kanske en kombination vore!

Tänk dig 20 timmar varje vecka, vigt till fortbildning, friskvård och vila! Vad skulle det göra för dig som person? 880 timmar om året!!

Om dina 20 timmar innebar att du placerades med 50 andra personer, i en lokal anpassad för endast en sorts aktivitet (arbete vid skrivbord), trots att ni är 50 olika individer, med många olika aspekter på fortbildning; självförverkligande och rekreation – skulle kanske känslan vara något annorlunda? 880 timmar om året där du inte själv kan ta beslut om du ska sporta eller läsa; utveckla dig eller skapa. Planeringen du följer handlar om logistik istället för behov. Du kan inte välja att vila överhuvudtaget, eftersom det inte är ett alternativ i en grupp om 50 och i en lokal med endast bord och stolar.

Vad skulle dessa 20 timmar göra för dig som person?? 880 timmar om året?

Finns det ett intresse, i ett mänskligt perspektiv och i ett nationalekonomiskt perspektiv, att människor använder sina 20 timmar på ett kreativt vis i stället för att befinna sig i stress?!

Fritidshemmen skulle kunna se ut just som den där första, härliga beskrivningen! Men resursfördelarna har bestämt sig för att det ska se ut som den där andra, hemska beskrivningen. Det har man gjort genom att inte sätta press på ansvariga; att inte öronmärka pengar till satsningar och genom att inte framhäva fritidshemmet som en viktig plats för uppväxande människor. Ingen satsning har heller gjorts på att öka andelen utbildade i verksamheten – personer som har goda kunskaper om barns utveckling och lärande. Nej, utbildningen har istället förkortats och på flera håll dragits in. Detta trots allt fler obehöriga i yrket.

Detta tränar och utvecklar fritidshemsverksamhet som bygger på god pedagogik och med grund i styrdokumenten:

Självständighet; trygghet; kommunikativ/verbal förmåga – formulera, förhandla, diskutera; demokrati; entreprenöriellt och utforskande lärande; förmågan att pröva och ompröva; att ta initiativ; samarbetsförmåga; fysisk förmåga; empatisk förmåga… Jag stoppar där, inte för att det är slut, utan för att det blir för långrandigt.

Formulera gärna vad en fritidshemsverksamhet som bygger på logistik, framför pedagogik, utvecklar och förmår. Vad en verksamhet där stress är en alltid närvarande del och där ledare utan pedagogisk kunskap passar barn, kan åstadkomma för 50 inskrivna barn i ett klassrum.

Våra folkvalda måste få veta detta!

Vi måste få veta vilka av våra folkvalda som vill veta detta.

Och vilka som gör något.

Någon mer!

Ni har tänkt på att det är valår i år, va?!

Och på att det är vi själva som väljer vägen för våra barn och unga?!

Och tänk att 20 timmar i veckan är lågt räknat på fritidshemsvistelse.

Och att våra barn tveklöst är det mest värdefulla vi har.

Kanske vore det smart att dela detta… Eller!?

 

Jag tog ett kliv

Man ska utmana sig själv. Ta ett kliv ut i den proximala utvecklingszonen – Vygotskij, ni vet. Inte slå sig till ro och få tråkigt. Inte knega på i samma hjulspår – det stavas leda. Nej, utmanas!

Att inte nöja sig med det man redan kan, vet och tror sig förmå – det kan vara jobbigt! Tro mig! Men det kan också vara ett sätt att byta skor med barnen i våran verksamhet – i förskola, fritidshem och skola. De förväntas lära nytt; ändra sig och arbeta sig vidare hela tiden. Har du tänkt på det?!

Så jag tog en målarkurs. Utmanade mig själv: Lyssnade på Africa, som höll i kursen. Testade det hon visade (trots att jag egentligen tänkte att det nog var bättre att göra som jag gjort tidigare… Hur dum får man vara egentligen?) och tog ett kliv.

Sådant ska man göra oftare!

Har tränat…röda berg

  • Metakognitiv förmåga – lyssna inåt; reflektera över det jag gör och det jag vill uttrycka och hur jag gör det.
  • Kommunikativ förmåga – att kommunicera med en bild; att förmedla något.
  • Analysförmåga – att jämföra och välja mellan olika alternativ; leta lösningar.

Att kunna följa en instruktion…

Trots att man härmar vad någon annan redan gjort…

legoinstr

…är det där med att följa en beskrivning toppen!

Det tränar flera förmågor – och faktiskt är det en utgångspunkt till…

…att få nya idéerblogg100-logotype-300x256

…att kunna samarbeta

…att skapa nytt

…att utveckla egen kreativitet

Konstruktionsleken är verkligen viktig! Och den är uppslukande, rolig och görs nästan alltid tillsammans; under fint samarbete och med goda interaktioner. Och om det inte flyter på med det sociala runt konstruktionsleken, är det alltså perfekt att träna samspel runt!

Vill tipsa om en sida där du kan hitta massor av Legoinstruktioner!! http://letsbuilditagain.com/index.php

Tipsa en vän genom att dela! Sharing is caring 😉

Lärprocesser

Att vara student innebär att man lär sig, förstås. Eller, förhoppningsvis, i alla fall. Under min utbildning återkommer vi ständigt till DE ESTETISKA LÄRPROCESSERNA. De är så bra att tänka på när man planerar sitt arbete. Man får verkligen en helhetssyn på lärande. Men det är så svåååårt att minnas bäste Lindstrands tabell. Jag måste tjuvkika varje gång. Även om jag är mer än väl införstådd i meningen och användandet!

För att åskådliggöra de estetiska lärprocesserna när det gäller mediet FILM, som jag nu återkommit till ett antal gånger i mina senaste inlägg, ritar jag en tabell här, helt enkelt. Det kan ju vara lite bra att tänka på när man planerar film för bildlektionen eller fritidshemmets filmklubb:

2014-03-29 19.01.23

Hjälp på traven i att upptäcka detta finurliga sätt att tänka kring lärprocesser, har jag förstås fått av mina eminenta handledare på Högskolan i Jönköping 🙂

Lindstrand, som gjort tabellmodellen, visar att man kan sätta in olika lärmoment i rutorna. Inte bara film alltså. Man kan testa att lägga in modellering; sång; teater…

Fiffigt 😉

Är det något som vi är extra bra på, vi som arbetar på fritidshemmen, så är det lärprocesser! Ofta de estetiska. Vi planerar teater för att träna interaktion; språk; få en upplevelse av vad teater är eller för att träna självförtroende. Eller allt på en gång. Vi arbetar kring bakning; landbandy; tidningsprojekt och lekgrupper på samma vis. Och vi ser att det fungerar. Det fungerar verkligen när man GÖR kunskap på det där viset! Tänk att det är så svårt att nå ut med det där till folk runt omkring – föräldrar; kollegor; politiker. Så därför tror fortfarande många att fritidshemmet är barnpassning. Dela detta – så får några ytterligare lite insikt – skicka ett mejl; dela på fb etc!

Nu är jag lite nyfiken på dig! Berätta hur du tänker om detta inlägg! Om du vill kan du ju kommentera också! Feedback behöver vi alla ibland!