Världen i fickan

Vet du att min väska har lättat trots att jag tar med mer arbete hem!? Och att mina anteckningar har blivit strukturerade?! Trots att jag dokumenterar mer! Vet du att jag har fler möten; deadlines och uppgifter än någonsin?! Och ändå har jag aldrig varit så punktlig och glömt så få aktiviteter!

Eftersom jag är en osedvanligt glömsk, ostrukturerad och disträ människa, har jag skaffat mig hjälpmedel i tillvaron: Sedan något år har jag använt en teknisk pryl, tillräckligt liten för att få plats i handväskan; som påminner mig om allt ifrån tvätten i maskinen till möten och tentaläsning. Samma pryl samlar alla anteckningar på ett och samma ställe – jag behöver inte ett kollegieblock för planering; ett för möten; ett för studier. Jag kan dessutom levandegöra mina anteckningar med bilder, filmer och ljudinspelningar…vilket avsevärt kan förhöja upplevelsen när man sedan ska kika igenom de där anteckningarna man gjort på föreläsningen.

Min tekniska pryl gav mig så många fördelar att jag dessutom har inskaffat en lite mindre variant. Den få plats i min ficka. Nu missar jag inte några påminnelser eller mejl. Ständigt anträffbar och beredd. Detta har av vissa ansetts negativt.

Det har talats om IT-stress. Den går inte att förneka. Den finns där. Några känner av den! För egen del har min vardag blivit mindre stressad, dock: Ingen panikletning efter anteckningar man gjort i något av alla block. Ingen rädsla att missa tider. Inga situationer när man glömt planeringarna på jobbet/hemma. Inget släpande av pärmar. Och som grädde på moset – alltid en möjlighet söka kunskap och interaktioner för den egna utvecklingen och nyfikenheten. För en glömsk själ har detta varit en lisa.

Det är egentligen bara en bok jag måste kånka omkring på, nuförtiden. En bok som jag ständigt återvänder till och som känns bekvämare att bläddra i, rent fysiskt. Det är Lgr11. En klippa att luta sig mot. Och där står det om modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation och lärande! Jag lever min läroplan 🙂

Annonser

Entreprenöriellt

Jag hade förmånen att bevista BETT-mässan i London, för drygt en månad sedan. Det blev ju en del habegär bland prylar och attiraljer. Bland annat stötte jag på tekniklego som gick att koppla till dator och programmera. Det verkade fantastiskt roligt och utvecklande! Som med många saker man önskar, var denna önskan i dyraste laget. Men vänta ska du få höra…2013-03-20 17.49.07

En mässa för alla fritidshem, med all personal, i hela kommunen – det genomfördes i min hemkommun. Vi som är processledare för KUFF (KvalitetsUtveckling För Fritidshem) såg ett stort behov av att dela goda exempel med varandra, samt att tydliggöra och synliggöra verksamheten för politiker, skolledare och allmänhet – det känns nu som jag borde berätta lite mer om detta i ett annat inlägg 🙂 – Hur som helst träffade jag på liknande tekniklådor som jag sett på BETT. Och de gick att hyra! Med handledning!

Vi gjorde slag i saken ganska omeddelbart. Nu är det teknik så det ryker om det på eftermiddagarna!

Måste man prova? sa en tjej i tvåan. Nu står hon först i kön när det är vår avdelnings tur. Ja, för alla var ”tvugna” att prova en gång – succé!!

Vi startar ett teknikpass med en liten genomgång på något som kan vara bra att känna till när man bygger; hävstång, spärrmekanism, kugghjul, drivremmar och annat smått och gott. Därefter skapar barnen NYTT! Entreprenöriellt lärande kallas det när de tränar att tänka utanför boxen; att se problem och leta nya lösningar. Det är de bra på. Barnen. Oförstörda som de fortfarande är. Hoppas fritidshemmet hjälper dem att inte flytta in sina tankar, funderingar och infall i en låda!!