Jag har visserligen mest få se på när andra är kreativa…

Bagare skulle jag bli. Eller möjligtvis dykare. Så såg framtidsplanerna ut när jag var i sjuårsåldern. Visserligen bakade jag inte så ofta. Och gillade inte att få vatten i ögonen. Men men… Så blev jag äldre. Jag gick i högstadiet. Fick intresse för bildämnet. Jo, konstnär ville jag nog bli. Eller författare. För det var ju så underbart roligt att skriva!

Men i gymnasiet dog alla drömmar. För inte kunde jag välja den linje där man arbetade med det konstnärliga – ”estetisk praktisk” – för den var ju tvåårig. Det gick inte an att välja en linje på gymnasiet som inte gav högskolebehörighet. Så… Inte välja det man gillade alltså. Släpade mig fram och tillbaka i tre år på ”samhäll”. Endast uppsatsdagarna var kul. Och när gymnasiet var slut fanns ingen kunskap om vad det ”verkliga” livet hade för yrken att erbjuda.

Fantastiskt nog kan man ändå hamna ”rätt”( – eller var det rätt… Det kan man alltid diskutera… Val man gör, konsekvenser hit och dit…) Hade knappt hört talas om fritidshem. Kände ingen som gick där. Men rätt var det var hade jag provat att arbeta där och gick på högskola. Jo, det har varit rätt i många år. Jag har visserligen mest fått se på när andra är kreativa, istället för att skapa själv. Men att leda konstnärlig verksamhet är inte heller fy skam. Även om man nu i efterhand ser att de som leder sådan på exempelvis ett museum har rimliga barngrupper att leda. Och högre lön. Och mindre stress. Och mer resurser. Men ändå…

Och nu får jag ju författa på min egen blogg! Och måla mina tavlor i lugn och ro hemma. Man vet aldrig vad framtiden bär i sitt sköte. Och snart kanske jag gör andra saker. Vem vet!? Tiderna förändras!

Ps. Alltså jag tänkte inte sluta som fritidspedagog! Men livet tar oväntade vändningar och inget är hugget i sten.

Annonser

#fritidspedagog

Yrket man valde en gång

När man kommer hem. Och sätter sig i soffan och pustar en stund. Och tänker på dagen som gått. Trött. Men man fattar varför man valt sitt yrke!

Man ser alla behov hos barnen:

Att utveckla sin förmåga till kamratskapande. Ett behov av hjälp i val av konfliktlösning. Uppmuntrande coachning till någon som ger upp. Smygträning på läsning av spännande affischer. Rörelsebehov som kräver uppbackning. Behov av en kram; ögonkontakt och lov att få privilegier utöver det vanliga. Glädjefylld gemenskap utan krav – ett behov av att inte känna sig bedömd och värderad. Behov av samtal; lärorika, utvecklande, filosofiska eller kanske ett uppdämt behov av att bli lyssnad på.

Alla behov man ser. Man behövs. Man utför en viktig insats. Man fattar varför man valt sitt yrke. Och varför man passar där. Man ser behoven.