Det är väl så livet är. Det har sina berg och dalar. Efter ett par tröga veckor börjar energin återkomma.
Idag har jag grundat och förberett för tre ganska stora akrylmålningar. Och så har jag startat en akvarell med ett par lager. Jag möblerade om i ateljén och kände solen genom fönstret. Underbart!! Jag hittade inspirerande idéer för pedagogisk dokumentation också! Och blev taggad för en ny ingång nästa läsår.
Om du älskar ditt jobb men är trött på hur skola och fritids behandlas, får du gärna dela texten.
Verksamheten ska vara transparent, säger bankchefen/skolchefen. Bankens/fritidshemmets arbetssätt och resultat ska anslås!
Den ena verksamheten kommer därefter att få hjälp att anslå proffesionellt designade tavlor med en genomtänkt layout. I den andra verksamheten kommer personal få klämma in den uppgiften med de övriga; slänga fram iPad och ta bilder i dåligt ljus och om det finns toner i skrivaren, skriva ut och med billigaste häftmassan (som trillar ner) anslå på random ställe. Kanske rakt.
Koncernen/kommunens policy säger att miljön i verksamheten ska vara inbjudande. Man köper in några konstverk och har en pålitlig städfirma/Man ber lärarna hålla ordning i hallarna och damma åtminstone på loven.
Blanda vatten, färg (t ex tempera, akryl eller vad du har) och diskmedel. Bubbla med ett sugrör
Ronja, Harry, Ebba och Didrik – Det finns många litterära personligheter och den uppväxande generationen lär känna allt färre.
Trenden är tyvärr dyster. Allt färre föräldrar läser för sina barn. Allt färre barn läser frivilligt. Läsförståelsen sjunker.
Men fritids har ett språkutvecklande uppdrag. För oss lärare i fritidshem är litteratur fortfarande viktigt. Eller?!
Vara, växa, lära fanns det en bok som hette. Det var på den tiden då förskoleklass hette Lekis eller Lekskola. Boken var barnens (jo, då kallades barnen för barn och inte för elever, när det inte var skoltid) egen lärobok. Jag minns inte om den var bra 😅. Men titeln talar!
Fritidshemmet är en plats för att vara, växa och lära. Och den är viktig! För vårdnadshavarna innebär fritids möjlighet att förvärvsarbeta eller studera. För eleverna ger det en plats att vistas när ingen kan ta hand om dem hemma.
Nej, vi skriver inte ut bilder för att färglägga, särskilt ofta. Varför? Om syftet är att sitta och mysa, prata och rita: Man behöver inte någon annans bild för det. Om syftet är att träna motorik, att färglägga innanför: Det gör man ju med de egna teckningarna också. Om syftet är att vara kreativ: Det är inte jättekreativt med kopieringar.
Men det är lite kul med kopieringar, ändå. Och ibland mår vissa barn lite gott av att känna att de gjort en fin bild, när de inte alls kan förlikas med sina egna försök.
Så, ibland skriver vi ut. Ofta för att erbjuda eleverna att använda ljusbordet för att kalkera. Det är uppskattat! Och ibland gör jag egna kopieringar på min iPad. Det inspirerar till att teckna på iPad och att göra egna kopieringar. Och det är roligt att få sitta med och påverka vad som ska vara med på bilden.
Att göra egna bilder ger också möjlighet att komma ifrån stereotyper (om man inte själv råkar ha fastnat i dessa), att kunna erbjuda lagligt kopierade bilder(!) och att visa eleverna på alternativa sätt att framställa bilder.
I ärlighetens namn kan jag erkänna att passformen på kläderna inte är Top Notch. Inte är det snyggaste designen heller. Inte ens modellen är perfekt… Men den är könsneutralt, kreativ och övar finmotoriken. Till på köpet väcktes intresse och engagemang! Jag pratar om denna klippkanin – klippdocka* – som du kan ladda ner om du vill. Eller så gör du en egen och bättre.
*Du vet väl vad en klippdocka är? Nehe!? Jo, innan man kunde klä på och fixa outfits på modeller på internet, kunde man göra klippdockor och med hjälp av flikarna på kläderna, ”sätta fast” dem på modellen.
Världen är full av bilder.
Får man lägga ut vilka bilder som helst? Och på vem som helst? Kan man tro på allt man ser? Hur i hela världen ska man någonsin kunna tro på någonting igen?
Fortsätt läsa
Lärande Perspektiv 