Favorit i repris

Piet Mondrian – Många elever har återanvänt hans konst. Hans grafiska mönster är en klassiker i bildundervisningen. Här är det häftig massverkan av tvåornas arbeten.

  • Linjemålning
  • Färglära – Primärfärgerna
  • Konstkunskap

Annonser

Tjejfärger?

Vi går i smågrupper till Bildverkstan och arbetar med skolans utsmyckning. Det främjar vi-känslan. Lagarbete! Och medan vi går loss med färgerna pratar vi om om det finns kill- och tjejfärger. Och om killar kan måla hjärtan och tjejer kan måla traktorer.

Vi klipper cirklar. Vi blandar fram färger och målar. Vi laminerar och hänger upp. Klart!

Läraren i fritidshemmet ska:

”planera och genomföra undervisningen så att eleverna möts och arbetar tillsammans oberoende av könstillhörighet”.

Skolans undervisning ska bidra till att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska könsmönster och hur de kan begränsa människors livsval och livsvillkor.

Staden

I staden finns hus, arbetsplatser och affärer. Det finns fåglar, bilar, träd och dammar.

I skolan finns kreativa barn. De rev och klippte husen och det andra till en gemensam bild.

Temat är staden. Vi lär om olika material och tekniker. Lagandan genomsyrar och… Var det kul? Jaaaaaa!!

Färg upp till armbågarna 😅

Jag jobbar med färglära på olika vis i alla årskurser. Årets årskurs ett kör samtidigt en kombo av viktiga element:

  • Samarbete – vi skapar som ett #lag – en viktig del i livet och en viktig del för oss på vår skola!
  • Linjer – vi tränar på att måla linjer: Långa, korta, zigzag, vågiga…
  • Symboler – vad är det? Kan man skapa symboler med linjer?
  • Former – vad är det? Hur ser en triangel ut?
  • Ytor – Något har bildats mellan våra linjer, nämligen ytor. Vi målar dem!
  • Primärfärger – vi målar röd, gul och blå i mitten.
  • Sekundärfärger – vi målar olika nyanser av grön, orange och lila genom att blanda med olika mycket av varje färg. Färgen får täcka området utanför respektive primärfärger som blandats (se bilder).

Tjugo små elever mellan sex och sju år, med penslar och paletter 😅😅😅 – men oj vad härligt skapande trots att jag står med färg upp till armbågarna när sista eleven lämnar Bildverkstan. I love it!

Snabb beskrivning:

Det är bara en stor bit spännpapper och flaskfärger. Svart till linjer och primärfärgerna till att fylla ytorna med. 

Eleverna har skapat linjerna som första steg. När det torkat målade jag en cirkel i mitten och tre linjer. På fri hand. Inte så exakt. Jag kan ju skylla på barnen om det ser lite snett och vint ut 😇

 

Fritidshemmet får stöd av Skolverket

Nu har Skolverket lagt ut stödmaterial när fritidshemmet behöver öka sin digitala kompetens. 

Du kan klicka här så tas du till sidan.

Att börja arbeta digitalt är inte svårt, om fritidshemmet har fått verktyg. Ibland är svårigheten inte större än en liten gnagande oro att man inte ”kan”. Men en början är att ta reda på hur andra gör. På Skolverkets sida kan du t ex läsa en kort artikel om mina erfarenheter.

Hör av dig om du vill veta mer! Jag kan komma ut till din arbetsplats.

Tidsfickor och oändlighetsproblem

Här är första krönikan i första upplagan av tidningen Grundskolan. Jag sätter fokus på den där knepiga ”tiden” som tycks vara väldigt ojämn i sitt flöde. 

Har du tänkt på hur snabbt tiden går? När man blir äldre slås man av att fenomenet ”tid” inte alls kan vara en konstant. Åttaåringens eviga sommarlov har av 48-åringen bytts mot sneglingar på klockan och oro att missa ett par timmar solsken för sen är ju sommaren över. Och det som verkar vara en ny istid för 12-åringen, där hoppet om en ny vår ser ut att vara ute, är för en annan (läs: mig) bara en blinkning mellan jul och påsk; en möjlighet att hinna ta ner adventsljusstaken innan det blir för pinsamt att ha den framme. 

Insikten att vi upplever tid olika beroende på ålder är viktig att uppmärksamma. För det barn som tragglar obegripliga krumelurer som sägs vara viktiga för att få ett jobb som vuxen är det nödvändigt att ha pedagoger runt sig som kan förstå mörkret i den stunden. Som kan begripa att kvarten med läseboken  är längre än jullovet och påsklovet ihop. 

För det barn som kämpar med en skolgång på tillsynes 2 miljoner dagar per läsår är det skönt att fritids kan bli en fristad. Där kan du plötsligt ha lärt dig bokstäverna medan du lekte. Och där kan du utan att ens tänka på det knäcka koden till hur man frågar om man får vara med. Och när du blir hämtad säger du ”Neeej inte redan!” för lekande lärande känns inte så lååångt. 

Varje barn har rätt till en stimulerande lekmiljö, så att energi fylls på och så att tiden fram till höstlovet, som känns som många tusen tröga dagar, istället ger möjlighet till att blomma ut i självförtroende och personlighetsutveckling som kan ske bara när man själv får påverka inriktning, innehåll och när man får vistas i kreativa förhållanden som berikar det viktigaste under barnaåren – leken!

Fritidspedagogiskt lärande

I sommar släpps boken Fritidspedagogiskt lärande, där jag medverkar som författare av ett kapitel. Mitt bidrag berör det digitala lärandet på fritidshemmet. Adlibris: https://www.adlibris.com/se/bok/fritidspedagogiskt-larande-9789188149299

Kompisar i bildverkstan

7EA136C9-99DB-424D-B4D0-9A2D4547415F
Värdegrundsarbetet ska genomsyra skolans alla verksamheter och aktiviteter. Och visst arbetar man ständigt med den tanken närvarande. På fritidshemmet kan syftet med en aktivitet i sport; skapande; musik etc, vara samarbetet – ibland till och med överordnat sporten/pysslet/mello-temat man utövar. Men som bildlärare blir ofta värdegrunden något som mer kommer med i ens förhållningssätt än som själva syftet. I alla fall har det ofta blivit så för mig, bland alla moment (tekniker, verktyg, bildelement, analyser…) som man ska klämma in på några ynka minuter i veckan. Det är bra att då och då plocka fram värdegrunden som ett viktigt syfte med aktiviteten!

Årskurs ett skapade monster. De fick i grupper om tre, resonera sig fram till hur de ville att monstret skulle se ut; hur de skulle fördela arbetet; färgsättningen; detaljerna…

Att vara sju år kan ibland innebära  att man har en rejäl dos ego som inte alltid är så lätt att hantera. Men det måste ju tränas upp – bildverkstan får bli ett träningsläger.

Att se hur ett monster växer fram på pappret, där delar är andras påhitt som jag inte kunnat komma på själv, är dessutom mycket nyttigt för kreativiteten: Ny input; nya impulser; oväntade kombinationer när mitt och ditt möts!

Nu förgyller monstren vår skola och påminner eleverna att de fixade det tillsammans!

Stärkande med omstarter

”Nej, men vad skulle vi skriva i första rutan?” ”Hur var det meningen att utvärderingen skulle göras?”

Vi byter en planeringsmodell mot en annan och helt plötsligt tar det längre tid. Typiskt! Planeringstid växer inte på träd. När vi kämpar med de nya formerna känner vi frustration och stress. Kanske har vi också känslan av att vi inte är så bra. Vi verkar ju inte ens fatta ordentligt.

Har du varit där? Nere i gropen – The Learn­ing Pit – som James Nottingham kallar det? Denne eminente föreläsare och författare beskriver den där kampen när det är svårt, tar emot och man misströstar som en grop man trillar ner i. Negativa känslor kan uppstå, obehag och panik. Men om man kämpar är man till slut uppe igen, stärkt och med mer kunskap. Kan man bara få syn på sitt eget lärande blir det mer begripligt och ger mer motivation till kamp: ”Jaha, vi är där nere nu igen. Vi kämpar på och hjälps åt”. Lärande kan vara tufft för elever som för vuxna. Att ta ett steg utanför sig själv och inse vad som krävs, är en stor hjälp för stora och små.
Förändringar, uppbrott, ett nytt verktyg, en ny arbetsplats eller ett nytt arbetssätt. Allt hör till det livslånga lärandet och ibland är det mödosamt. I slutänden kan vi stå starka och kanske lite stolta, med en högre kvalitet på det vi gör, och kanske nya erfarenheter i bakfickan, som ger oss bättre beredskap för nya situationer. Utmaningar är bra. De gör något bra med oss.

I alla rum där eleverna har undervisning i vår skola finns det en grop. Ibland ett fysiskt ställe dit man kan gå och deklarera ”Det är tufft nu; jag kämpar, men jag vet att jag är i gropen och håller på att ta mig ur. Kanske lite hjälp behövs.” Ibland som en affisch som eleverna själva gjort som påminnelse. Vi borde ta till oss det sättet att tänka även på fritids, med andra utmaningar som ska antas. Kanske är det elevernas ansvarstagande för fritidshemsmiljön? Eller att göra sin röst hörd bland andra på ett bra sätt?

Härligt att glassa omkring utan motstånd? Nej, du skulle inte vara den du är i dag utan kamp. Allt du gått igenom har format och stärkt dig. Och slentrian kan väl aldrig vara bra? Att ge sig på något nytt får oss lärare upp på tå och gör oss bättre.

Polletter som trillar

Under en dag på jobbet hinner man arbeta för att motverka stereotypa könsroller; verka för att den eftertänksamma får tid att svara; kämpa för att någon ska kunna se sin del av ansvaret; få förståelse från de små sexåringarna att allt inte är guld som glimmar (på nätet); jobba för att vissa ska öka sin språkförståelse och andra kunna tänka ett varv till när det gäller en vardaglig matematisk uträkning. Samt väldigt många fler saker. Och det är en del av vårt fritidspedagogiska belöningssystem att höra polletten trilla ner gång på gång på gång!