Var börjar man? Digital panik!

Många år i en digitalt satsande kommun har gjort det lättare att arbeta mot den av EU:s nyckelkompetenser som benämns ”Digital kompetens” (EU-kommissionen har listat åtta nyckelkompetenser för ett livslångt lärande, bl.a. digital kompetens, som innefattar allt från att hantera en dator och dess programvaror till att ha en kritisk och reflekterande attityd till IT). Nyss började jag på en ny arbetsplats och i en ny kommun. Det har satsats här också, men inte lika länge. Därför är kunskapen generellt lägre och arbetsmetoderna inte inarbetade.

IMG_2294Fritidshemmet där jag nu är arbetslagsledare har ett par, tre iPads med lite spel. Och på olika fritids måste olika fokus hållas. Det är barngruppernas specifika behov som styr. Hos oss arbetar vi nu in rutiner och försöker hitta former för verksamheten som fungerar bra. Det är prio ett. Då kommer digital kompetens inte alls lika högt på listan.

Ödmjukt erkänner jag att det minsann inte ”bara är att köra igång” som jag nog trott ibland. Trots att lite panik inför allt som inte ligger överst på listan, börjar smyga sig på – jag som längtar efter att arbeta med källkritik, kamratskap på nätet och programmering, förstår jag att jag får skynda långsamt: Starta med det digitala på bildlektionerna och luska ut om barnen har behov av fördjupning på fritidstiden.

Skynda! Långsamt! 😅

Mina pojkrumshistorier

Som barn, på 70-80-talet, lekte jag äventyr. Jag flög fram över klippor med långa språng. Jag levde i klätterträdet. Cykeln användes flitigt. Skogen och gärdet kände jag som min egen ficka. Jag klängde runt på vår båt, i fantasin var jag ombord på ett sjörövarskepp. Öarna var förstås öde och jag var strandsatt i åratal.

Gissa om det livet gjorde mig gott?! Min kropp var stark och frisk. Min hjärna utvecklades av alla historier som skapades där inne. Jag kände mig säker och oövervinnerlig – något som verkligen gjorde mig gott eftersom det inte alls var den känslan jag hade i det sociala livet i skolan (snarare tvärtom).

Jag är helt säker på att litteraturen påverkade min barndom. Skattkammarön, Biggles, Robinson Crusoe, indian- och imagemysterieböcker innehöll karaktärer som tog risker; som var modiga; som offrade sig; som var fysiskt aktiva och hårdhudade. De var mina förebilder.

Litteratur och film och säkert många andra medier, öser över oss upplevelser, påverkar och ger oss, som sagt, förebilder. Det är därför viktigt att få läsa (och/eller erfara annan media). Men det är inte bara viktigt att läsa. Vad vi läser är också viktigt. Jätteviktigt! Ovan nämnde jag böcker jag läst och påverkats av. Jag läste också annat. Men mitt JAG passade med äventyren. Vad hade hänt om jag bara läst flickböcker? Hade jag smetats på en stereotyp? Kanske. Nu blev jag istället anti-flickstereotyp. Till del, förstås. Man påverkas ju på andra sätt än av litteratur också. Jag vägrade kjol – hur klättrar man och spelar fotboll med det!? Samma med sandaletter – det satt mest Lejonskor på mina fötter. Håret var kort. Det var nämligen tråkigt att kamma och pyssla med sådant.

Äsch! Vart vill jag komma? Jo, det är ett viktigt vuxenansvar att se till att inte dela in litteraturen (eller något annat) i pojk- och flickböcker. Om jag förmedlar att de gulliga böckerna med hjärtan på och med kärlekshistorier i, är tjejiga kommer pojkarna inte våga läsa och vice versa.

Jag vill avsluta med att, för saklighetens skull, avslöja att jag också lekte med dockor. Men jag tror att jag som dockmamma hade en annan twist än vanligt. Det var väl antagligen därför som dockorna ramlade i diket när jag balanserade på strandbrinken av den brusande floden för att leta mat i vildmarken…

Finns det två läger?

Nyfikenhet drev mig att göra detta inlägg! Kommentera gärna här eller i sociala medier där inlägget är delat. Det är spännande att höra vad du vet, tror och tycker!

Sällan är verkligheten svart eller vit. Gråskalor är väl egentligen mer rimligt att tänka sig att tankevärlden är uppbyggd av, om vi ska använda en ”färgmetafor” när vi talar om den. Kanske är jag inte ute och cyklar när jag tycker att vi oftare lutar åt ena än åt andra hållet med våra åsikter – vi kanske drar åt svart eller vitt, dvs åt mörkgrått/ljusgrått.

Svamlet jag kommer med här vill jag ska leda mot fritidshemspedagogiken. Finns det rent av två läger i den pedagogiken?

Är det ena lägret de som tänker att barnen på fritidshemmet i första hand lär och utvecklas genom lek? Lek som barnen styr och bestämmer över – när, var, hur. Lek som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten och som bearbetar den. Lek som ibland är vild och tokig, farlig rent av.
Kanske blir pedagogerna i detta läger något kritiserade för att inte ha en ordentligt planerad och strukturerad verksamhet. Så behöver det inte vara förstås. Denna verksamhet kanske arbetar i stor samklang med barnen. Pedagogerna kan rigga miljöer, pedagogik och aktivitetsförslag för att utmana barnen att ta nya kliv i sina intressen eller utanför dem, samt i sin världsuppfattning.

Är det andra lägret de som tänker att barnen på fritids i första hand lär sig genom aktiviteter, planerade av pedagoger? Aktiviteter som barnen deltar i. Aktiviteter som kopplar till barnens verklighet i och utanför verksamheten. Aktiviteter som är kontrollerade och övervakade.
Kanske blir dessa pedagoger kritiserade för att barnen inte får använda sin fritid efter egen önskan. Att det är utelek, gymnastiksalen eller ateljén vare sig barnet vill eller inte. Så behöver det inte alls vara. Kanske är verksamheten utformad med barnen i centrum; med hjälp av demokratiska processer och med möjlighet att avstå från medverkan i aktiviteter.

Jag kopplar snabbt tillbaka till gråskalan i inledningen, så att ingen tänker att det är svart och vitt. Man kan vara rätt mörkgrå här. Eller så är man ganska ljust grå i färgen. (Jag kom just på att en gråskala kanske inte är en bra illustration i en så färgsprakande verksamhet som fritidshemmets. Men nu får den metaforen jobba vidare här.) Eller så vacklar man – inte negativt menat – någonstans i det mellangrå fältet. Det går förstås att hävda att man arbetar med en mix av dessa två. Här gör jag ingen värdering av tankesätten och verksamhetsidén. Jag vill bara förmedla den känsla jag får när jag läser fritidspedagogers olika tankar och inlägg på nätet.

Hur ser det ut i litteraturen som vänder sig till studenterna? Vad säger auktoriteter i skrået? Vad säger du?

Vila – Arbeta – Fyll på

Det är sommar och semester. Någon gång under sommaren har du förhoppningsvis fått några veckors ledighet. Och efter en tid börjar arbetsplatsens rutiner blekna; elevernas ansikten och namn blir lite otydliga; planer inför nästa termin glöms…
Tills plötsligt insikten om att semestern lider mot sitt slut, infinner sig. Då segar sig hjärnan långsamt upp mot ytan. Men innan det…
Man vilar. Seglar eller gungar i hängmattan eller slappar på en strand. Man arbetar. Målar några fönster. Renoverar en toa eller rensar ogräs på en kolonilott. Man fyller på. Läser. Lyssnar. Lär. Kultur. Historia. Livsvisdom.
Ni vet vad poddar är? Som inspelade radioprogram som väntar på att du ska upptäcka dem, lyssna på dem, väntar de på nätet. De kan roa och oroa, som man brukar säga. De kan färska upp minnen och skänka ny kunskap. En gång spelade jag t o m in ett eget avsnitt. Lite skämmigt så här i efterhand. Men vadå?! Det var lärorikt och lite kul!
I sommar har jag fullständigt snöat in på podcasts. En särskild pod faktiskt. Historiepodden närmare bestämt. Jag har fyllt på min skrala historiekunskap med ny. Eller ja, förstås gammal, kunskap.
Vilat i växthuset = historiepodden
Arbetat med renovering = historiepodden
Lagat mat = historiepodden
Tagit ett bad = historiepodden

Marie Curie. Djingis Khan. Enigmamaskinen. Mesopotamien. Francis Bacon. Svenska befrielsekriget…
Jo, jag har fyllt på i sommar. Än så länge ca 45 timmar #histpod
Vill man lära sig, lär man sig!
image
Nu är jag sugen på att skapa pod med eleverna!!

Min hand, min hjärna, min iPad

Som om vi inte visste!? Det är klart vi redan vet! Att vi lär med kroppen och rörelser. Vi hoppar, leker och skapar oss till både kunskap och förtrogenhet. I sista numret av Pedagogiska Magasinet läser vi om handen. Handen som håller i pennan och raspet mot pappret och rörelsen i handleden. Vi läser om hur våra händers verk utvecklat våra hjärnor över tid. Från tiden med arbete vid lägerelden, som gjort oss smartare som kollektiv, men också nu – vi lär in mer och bättre med rörelse.

Nu stärks skrivningarna för oss i skolans värld. Det blir tydligare att vi ska se till att eleverna erhåller digital kompetens. Och specifikt på fritidshemmet finns nu formulerat att eleverna ska tillägna sig kunskaper om t ex digital kommunikation och skapande. Och pedagoger suckar ute i skolor och fritidshem. Fritidspedagoger säger – barnen behöver hoppa och leka. Rörelse ger utveckling.

De har rätt! Det är klart att vi inte nu plötsligt ska sluta hoppa, rita och skriva oss till utveckling. Men inte utesluter det ena det andra? Om vi vet att vi blir friskare av morötter, slutar vi väl inte att äta broccoli? Och om vi märker att korsord gör oss smartare, blir väl korsordslösandet inte det enda vi gör?

Meningfull verksamhet är elevnära verksamhet. Och det digitala är en sådan bit. Rörelse och digital imageteknik behöver inte spela ut varandra. En varierad dag ger gott lärande! Ömsom fysisk aktivitet. Ömsom intellektuell aktivitet. Ibland både och! Kanske geocaching?! Rörelse; upplevelse; ämneskunskap; kreativitet och digitala verktyg. Allt i ett!

Den 1 juli träder de nya skrivningarna i kraft. Gör dig redo! 😃

Att leva upp till alla krav – Jobbstress?

På ett fritidshem med 70 närvarande barn – det är ganska vanligt idag, men det finns avdelningar med fler och färre barn – kan det med lite tur finnas 4 pedagoger. Då har de tur, för det finns många exempel där det inte finns utbildade pedagoger alls och exempel på ännu sämre personaltäthet. Den som befunnit sig i en sådan miljö, vet att en (1) pedagog går åt till att räkna barn – att försöka hålla koll på att de befinner sig i säkerhet. Minst en (1) pedagog går åt till att följa ett antal barns förehavanden, helst med ett avstånd på högst två steg. (Men det funkar ju rätt dåligt om det gäller mer än ett barn.) Dessa barn har ofta extra resurser under skoltid, men förväntas klara sig i sociala sammanhang på fritids. Det gäller ofta extra impulsstyrda barn. En (1) personal tar emot föräldrar och telefonsamtal, samt försöker hålla reda på de många barn som ska skickas till blockflöjt, hem, till mormor eller fotbollsträningen, diverse olika tider under eftermiddagen. Det blir ganska många sådana kontakter och tider i en barngrupp på 70. Då har vi kvar en (1) pedagog. På 70 barn.image

En pedagog som ska bedriva en verksamhet som lever upp till styrdokumentens krav. 70 barn som har rätt att lära känna närmiljön och dess kulturaktiviteter. 70 barn som alla har rätt att mötas där de står just nu – med sina individuella behov. Denna pedagog bör göra observationer; bör reflektera med barnen om deras utveckling och lärande; bör ställa följdfrågor och läsa högt ur böcker. Barnen ska utveckla sin förmåga att kritiskt granska det de möter på internet, under sin fritidshemstid. Och träna på att samspela, lösa konflikter och fråga om man får vara med. Och de ska få möjlighet att fördjupa sina intressen och utvecklas entreprenöriellt. Musik och kreativt skapande; teater, idrott och hälsosamt leverne; språklig utveckling, bakning, hopprep; integration; biologi; teknik och samtal och filosofiska funderingar och empati och tusen andra saker. Hårda pix för den fjärde pedagogen. Som kanske finns. Om man har tur. Och då får vi hoppas att den pedagogen inte måste trösta någon som ramlat. För då är barnen utlämnade till varandra – till kamratuppfostran, t ex.
Det finns egentligen bara en arena för det traditionella lärandet (och då syftar jag på den ursprungliga sortens lärandet – den egna drivkraftens och nyfikenhetens lärande) i skolans regi – fritidshemmet. Och fritids har monterats ner. Det märks. Mindre omsorg och att inte bli sedd – att inte få lära och utvecklas som individ – det ger sämre förutsättningar för både kunskapsutveckling och socialt beteende. Dvs sämre skolresultat och fler missanpassade unga. Men ändå glöms fritidshemmen bort i debatten om skolan. Hela tiden!
Att satsa på barns fritid betalar sig. Såg du på Gympaläraren, på SVT? Unga som blev sedda. Som började le, leka och må bra. Och som höjde sina betyg. Investera och skörda vinster. Hallå!? Politikerna?!

Jag gifte mig med Victoria

Jag kommer inom kort sätta upp planschen nedan som teaser för barnen på fritids – för att locka till Kul och strul med iPads – en aktivitet som lär och utvecklar barnens förmåga att hantera digitala verktyg och en komplex webbvärld. IPads på fritids kan betyda mycket. På något fritids kanske de används som spelmaskiner. På ett annat kanske som produktionsmaskiner; sökverktyg eller kameror. Det viktiga är att de digitala verktygen används med eftertanke – att det finns ett syfte och en målsättning som grundar sig i läroplanen.

I förslaget till uppdaterad läroplan, får fritidshemmet en stärkt och tydligare roll. Och när det gäller de digitala verktygen finns de med på flera olika ställen. Nu går det inte längre att frånsäga sig den sortens undervisning på fritidshemmet.

På vår avdelning lär sig eleverna programmering; de lär sig olika uttryckssätt; de arbetar med kreativa förmågor; de övar samarbete och tränar på att kritiskt granska det de möter på internet. Bara som exempel. Men de hänger inte över iPads varje dag. Det har vi kommit fram till, hos oss, att de inte har behov av.

Nästa Kul och strul kommer att vara en valbar aktivitet där de kan testa hur det är att ändra foton. Då kommer vi in på det där med att foton vi möter i media faktiskt kan vara manipulerade. Vi behöver alltså vara kritiska till det vi ser. Och så kommer vi vara grymt kreativa och ha grymt roligt!

PS. Jag vill passa på att berätta att min bild inte är så väldigt arbetad. Det hinner man nämligen inte med på en fritidspedagogs planeringstid. Men ändå!2016-04-06 18.14.38

Affischer om fritidshemmet!

För att uppnå målen i Lgr11, när det gäller den digitala biten, kan och bör man arbeta mångfacetterat – att tänka på värdegrund, kreativitet, utskolning, matematik… Att endast använda de digitala verktygen som spelmaskiner fungerar inte om man ska få god måluppfyllelse.

Jag fokuserar mycket på värdegrund när vi plockar fram våra iPads. Men gärna i kombination med något annat. Att arbeta estetiskt när man vill att barnen utvecklar förmågor, är ett vinnande koncept. Genom estetiska upplevelser sätter sig kunskapen ofta i ryggmärgen.

Idag tränade barnen samarbete; att hantera de digital verktygen; att reflektera över sitt görande och sin utveckling på fritidshemmet samt den kreativa förmågan.

Så här enkelt gick det till: (Du kan använda appen Pixlr – gratis på iPad – Länk till instruktion av appen Pixlr – https://frokenasa.wordpress.com/2016/03/09/pixlr-pa-ipad-lar-dig-appen/ eller en vanlig collage-app).

Barnen jobbade i smågrupper med en eller flera iPads. De fick fundera och formulera en mening om sitt lärande och/eller görande på fritids. Därefter skulle de illustrera denna mening i ett fotocollage – en affisch. Affischerna ska sättas upp på skolan när vi har öppet hus. På så sätt informerar barnen själva om vår verksamhet till vårdnadshavare och lärare på skolan. Jättebra!

image image

 

Vad berättar omslaget?

Hur vi än vrider och vänder på det, har bokens (eller filmens, spelets…) omslag en viss betydelse för hur troligt det är att vi ska vilja läsa den. Utsidan av boken är alltså ganska viktig. Det är när vi tittar där som vi ska förstå vilken sorts bok det är – fakta, äventyr, barnbok… Det är viktigt att vi uppfattar bokens karaktär – otäck, glad osv. Inte minst ska bokens utsida säga något om det konkreta innehållet (utan att för den skull berätta för mycket) – om det handlar om relationer, en fantasivärld eller kanske om renovering.IMG_1274

Att bilder kommunicerar mer än vad som finns på bilden, tänker inte alla på. I bildämnets kursplan står det att området ska bearbetas med eleverna. Men det är också ett viktigt arbete och samtal att föra med barnen på fritids. Fritiden representeras av mycket bilder idag. Mediaanvändningen hos barn är mycket stor. Och vi blir påverkade av alla bilder vi möter. Bra då att ha kunskap om visuellt språk!

Du kan använda appen Pixlr – gratis på iPad – om du vill arbeta med foto och fotoredigering. Så här gjorde jag i åk 3. För fritidshem kan man ha en fotokurs. Det är populärt, intressant och roligt att arbeta med digitala verktyg och fotoredigering!

Foto och fotoredigering

(Länk till instruktion av appen Pixlr – https://frokenasa.wordpress.com/2016/03/09/pixlr-pa-ipad-lar-dig-appen/)

Pass 1: Vi pratar om vad foto och fotoredigering är. Vi lär oss nya begrepp. Dagens första uppgift blir att arbeta i grupp (det är ett viktigt moment – det tränar många viktiga förmågor) utomhus – att hjälpa varandra (om eleven vill ha hjälp, dvs)  att arrangera ett foto som ska visa glädje. Varje elev tar ett eget foto – eller flera för att vara säker på att något eller några är bra. Dagens andra uppgift är att redigera bilden. Man får använda/ska använda de grundläggande funktionerna i Pixlr – beskära, lägga något filter och en ram. Bilden ska efter redigeringen utstråla känslan glädje i samma eller högre grad än innan.

Pass 2: Vi repeterar och lär oss några nya begrepp. Vi samtalar om bilder – om avsändare, målgrupp, syfte osv. Bilderna är tagna ur olika perspektiv och är av varierande sort. Dagens uppgift blir att gå ut och fotografera igen. Denna gång ska man tänka på perspektiv och man ska välja själv vad man vill förmedla med bilden. Dagens andra uppgift blir att återigen redigera. Syftet är att eleverna ska lära sig appen ordentligt och de får fria händer att testa appens alla funktioner. Det som skulle förmedlas med bilden, ska förstås fortfarande kvarstå efter redigeringen.

Pass 3: Slutproduktion. Idag visar barnen att de förstått. Uppgiften är att skapa ett bokomslag. De får gå ut på skolgården och låta fantasin flöda. Innan bör de bära med sig en tanke om bokens genre, om målgrupp etc. Vad ska boken förmedla? Vad berättar omslaget? I appen redigerar de och lägger till författare och titel.

Jag har inte lagt till någon text om bedömning etc. Om du arbetar i fritidshem bedömer du ju inte och om du arbetar med bild i skolan, kan du plocka det du känner att du vill bedöma. Det finns ju många delar – man kan ta något eller allt.

Pixlr på ipad – lär dig appen

Foto och redigering är kul – det tycker många barn och vuxna. I grundskolans kursplan för bild står det om modern teknik och så gör det också i del 1 och 2, Lgr 11, som fritidshemmet följer. Att arbeta med fotoredigering är ofta att arbeta med bildkommunikation – det är något som får en för liten roll på många fritidshem. Att bilder påverkar och berättar och att vi kan kommunicera med våra bilder, är något som inte alltid är uttalat och därför går förbi många barn. Och med tanke på hur full av media vår värld är, från morgon till läggdags, är det något som är viktigt att lyfta. Från tidig ålder!

Pixlr är en app (men också en hemsida med några enklare funktioner, om man inte har ipads) med många fotoredigerande funktioner. Den uppdateras kontinuerligt, som alla appar gör. Men funktionerna förändras inte jättemycket – det är mer layout mm. Så jag tänkte att jag skulle visa lite hur appen fungerar (i nuvarande uppdatering). I kommande inlägg kommer jag också att visa lite hur man kan använda den pedagogiskt.

Här visar jag hur du kan använda appen. Under texten finns bilder som steg för steg visar det jag skriver om.

  1. Välj en bild ur kamerarullen eller ta en bild direkt i appen. Man kan också skapa collage, men det visar inte jag här och nu. Det är eg väldigt enkelt. Öppna bara collagesymbolen och prova dig fram.
  2. Fundera på om du vill beskära bilden – det kanske är snyggt att komma närmre eller ta bort oönskade detaljer i kanterna?
  3. Om du vill kan du prova dig fram bland de andra verktygen också. När du är nöjd med en förändring du gjort, klickar du på bocken i höger nederkant. Om inte – ta bort förändringen: klicka på krysset i vänster kant istället. Om du är osäker på vilken variant som är bäst, kan du klicka på symbolen i höger överkant – då får du se bilden i det läge du hade innan, innan du bestämmer dig.
  4. Jag brukar ofta inte gå in där, men ”brushes” är en annan flik att prova på. Här kan man t ex teckna på bilden.
  5. Symbolen med lager döljer flera olika, roliga sätt att förändra bilden. ”Effect” – du kan välja en hel radda med olika effekter för att få fram en känsla. ”Overlay” – du kan lägga på ljus- och färgeffekter; stjärnor; eldsflammor etc etc. Det kan göra att din bild utstrålar allt från sommarfeeling till domedagseffekt. ”Stylize” – du kan göra din bild lik en målning eller pixlad eller något annat du önskar.
  6. Suddgummi och penna finns för att ta bort eller rita tillbaka en effect, overlay eller style. Det måste man göra innan man klickat på bocken för att bekräfta en effekt.
  7. De flesta effekter som du väljer går att justera i olika grad. Du väljer genom att dra reglaget från mycket (åt höger) till inget (åt vänster). Du godkänner också nu genom att klicka i bocken till höger.
  8. Ram – du kan sätta ram på din bild – det finns massor av ramar att välja på. Om du klickar på ”Stickers” kan du lägga till olika bilder på din bild – snöflingor, graffiti, abstrakta mönster osv.
  9. Du kan också lägga text på din bild.
  10. När du är nöjd klickar du på ”done” i övre hörnet och kan sedan välja att t ex spara bilden i kamerarullen. Om du vill börja med ett nytt foto, klickar du ned menyn och startar om på hemknappen (huset).

Att använda appen pedagogiskt i bildundervisningen och på fritidshemmet är toppen. Jag återkommer med tips!

image image image image image image image image