Livskunskap!

När man gått sin sista dag på fritids, ska man klara att plocka fram rätt grejer ur kylskåpet när man kommer hem. Veta vad ett bra mellanmål är!

När man inte har en pedagogisk verksamhet att komma till efter skolan, behöver man själv kunna sätta gränser för tiden framför datorn och vad man konsumerar där.

När fritids inte längre finns för barnet, måste det veta hur man behåller sitt kontaktnät och hur man skapar nya, positiva kontakter.

När man står ensam, utan vuxen i närheten, behöver man ha införskaffat sig ett problemlösande förhållningssätt som gör en handlingskraftig när nyckeln är tappad, cykeln stulen, kompisen arg eller när skjutsen inte dyker upp.

Livskunskap!

En befolkning som vet hur man äter; hur man förhåller sig till sittandet framför datorn och är kritiskt granskande; som kan skapa ett kontaktnät och som tar initiativ för att lösa problem i sin tillvaro – visst vore det rätt bra, rent nationalekonomiskt! Troligtvis är det därför, rent nationalekonomiskt, en ganska smart investering att satsa på fritidshem med tillräckligt små barngrupper för att det ska vara möjligt att nå dit. Fritidshem med tillräckligt utbildade pedagoger som vet hur man arbetar med detta mål i sikte. Och miljöer där dessa förmågor kan få utvecklas – dvs inte i skolbänkar.

Satsa på fritids!